Människorna på Norrgården
1965 dog Viktoria Johansson på ålderdomshemmet på Ljusterö. I och med detta genomfördes hennes och brodern Augusts vilja att Norrgården på Ingmarsö skulle överlåtas på dåvarande Ljusterö kommun. I testamentet från 1955 anger syskonen att fastigheten ska användas för åldringsvård inom kommunen. De ville att andra äldre skulle få det bättre än vad de själva hade haft det.
August och Viktoria föddes på Norrgården och bodde där i hela sina liv. Ingen av de gifte sig och de fick inga barn.
Viktoria var en tillbakadragen person som höll sig mycket hemma och skötte hushållet. August däremot beskrivs som pratsam och vänlig. Tillsammans drev de och skötte Norrgården. De hade höns, kor och troligtvis svin, samt en häst som hette Romana. Syskonen försörjde sig nästan helt på det som gården gav. De kärnade smör, hade potatis och rotfrukter. August fiskade också och till gården hör fiskevatten runt Ingmarsö.
De sålde hö och hade en tid jordgubbsodling. Jordgubbarna skickades in med en pråm till Stockholms innerstad där de såldes. Detta blev en viktig inkomstkälla. August var också stickare, dvs han hjälpte till vid slakt. De hyrde också ut till sommargäster.
På slutet av 1940-talet eller början av 50-talet, när August var nästan 70 år, avvecklade de jordbruket.
Syskonen Johansson var sparsamma. Viktoria fick utmärkelse av banken för att hon sparat länge utan att ta ut pengar. När de avled hade de en betydande förmögenhet. Förutom gården och jorden omkring – som för övrigt sträcker sig ända ner till Femsund – ägde de fyra andra tomter, varav en på Brottö. De hade dessutom pengar på banken och obligationer. Av förmögenheten utgjorde fastigheterna och marken enbart en fjärdedel.
August och Viktorias pappa, Anders Gustav Johansson, kom från ön Vormsen, som idag kallas Ormsö och ligger i Estland. Han var född 1840 och kom som 20-åring till Sverige. Vid den här tiden kom många svenskbalter över havet för att slippa ifrån de svåra tiderna och förtryck.
Anders Gustav Johansson gifte sig med Anna Christina Söderman från Möja och de fick fyra barn – Viktoria Agneta, Olga Augusta, August Arvid och Ernst Adolf. Viktoria och August stannade alltså kvar på Norrgården hela sina liv.
Anders Gustav Johansson köpte Norrgården av en annan svenskbalt – Simon Österman från Livland. Simon Österman arbetade som dräng på olika gårdar, bland annat på Norrgården. Han sig så småningom med Anna Christina Olsdotter, bonddotter på Ingmarsö, som då ägde Norrgården.
Anna Christina fick i sin tur ärva gården efter sin mamma Kristina Ersdotter. Kristina var dotter till Eric Ersson, hade en stor äga vid nuvarande Norrgården, men efter hennes död ca 1830 delades den upp mellan dottern Anna Christina och hennes bror Olof.
Så småningom tillkom nya hus och ägorna delades upp och idag består Norrgården av fyra olika fastigheter.
Den första kartan över Ingmarsö är från 1640-talet. På den finns fyra gårdar varav Norregård är en. Norregård låg på samma ställe som nuvarande Norrgården. De andra gårdarna hette Södergård, Nästegård och Västergård. De fyra bönderna uppges heta Hans, Lasse, Olof och Måsten.
Vid den tiden var Maren betydligt större och hade kontakt med Östersjön genom en vattenled. Närheten till sötvatten och till havet och fisket var två viktiga faktorer som styrde var man valde att bo och utifrån detta var Norrgården en mycket bra plats